Erosion vid Sandhammaren, Skånes kust. Foto: Torbjörn Thuresson, SGI

Erosion

Erosion är den nednötning och transport av jord och berg som orsakas av bland annat vind, rinnande vatten och vågor. Det är en ständigt pågående naturlig förändringsprocess i landskapet.

Erosion från vågor orsakas främst av vindvågor men kan även uppkomma på grund av en jordbävning (tsunami), vid tappning av en damm eller på grund av fartygstrafik. Strömmande vatten kan medföra erosion på botten av ett vattendrag och på angränsande stränder och slänter. Vinderosion är begränsad i Sverige och förekommer framförallt i områden som saknar vegetationstäcke, exempelvis längs sandstränder och dyner samt på åkerjord under vår och försommar.

Erosion kan också uppkomma av nötande eller bändande is från istäcken och isdämmor som bildats i samband med vårflöden i vattendrag eller reglerade vattenmagasin. Flera av dessa faktorer kan komma att påverkas av klimatförändringen. Inre erosion kan förekomma i finkornig friktionsjord genom att grundvattenströmmar för med sig partiklar och på så sätt orsakar materialvandring.

Här beskrivs stranderosion vid havskuster och i sjöar samt längs vattendrag närmare.

Vad är stranderosion?

Stranderosion är den process som leder till förlust av material, till exempel sand och grus, från stranden, från havsbotten i strandområdet, eller i vattendraget. Det motsatta förhållandet kallas för ackumulation, dvs. en nettoökning av material inom området. Det är vågor, strömmar, vattenstånd och vattenhastighet som bestämmer om en strand präglas av erosion eller ackumulation.

Varför inträffar erosion?

Två förutsättningar för erosion är tillgång på erosionskänsligt jordmaterial och ett flöde som är tillräckligt stort för att lossgöra och transportera materialet. Om flödet minskar avsätts materialet igen.

De mest erosionsbenägna jordarna är välsorterade jordarter med en kornstorleksfördelning motsvarande finsand och mellansand. Månggraderad jord, dvs. måttligt eller dåligt sorterad jord såsom morän, är mindre erosionsbenägen. I en sådan jord kan i stället  bildas ett naturligt erosionsskydd. Det bildas genom att sandfraktioner i de ytligaste jordskikten spolas bort av vågor och vattenströmmar medan de grövre fraktionerna lämnas kvar i ytan och bildar en så kallad stenpäls, som har högre motståndskraft mot fortsatt erosion. 

Senast uppdaterad/granskad: 2018-10-30
Hjälpte informationen dig? Ja Nej