Frågor och svar om byggande på deponier

Här publicerar vi svar på frågor om byggande på deponier. Materialet baseras på frågor som kommit till oss från Naturvårdsverket, länsstyrelser och kommuner.

Svaren är generella och ska ses som exempel. Använd uppgifterna med försiktighet. Naturvårdsverket eller SGI kan inte göras ansvariga för skador eller olägenheter som uppkommit till följd av användning av uppgifter från denna sida.

  • Ny deponi ovanpå gammal deponi
    Publicerad 19 februari 2016

    Kan man lägga en ny deponi ovanpå en gammal deponi? Kan man i så fall medge undantag för geologisk barriär och bottentätning?

    SGI:s synpnkter

    Ja, det går men det finns flera svårigheter.

    Efter 2008 skall en deponi ha geologisk barriär, bottentätning och uppsamlingssystem för lakvatten. Samtidigt skall deponier som avslutas förses med en täckning. I båda fallen är kravet att genomströmningen skall vara mindre än 50 liter per kvadratmeter och år (för deponier för icke-farligt avfall). Bottentätningen och geologisk barriär på den nya (övre) deponin kan då tjänstgöra som täckning för den gamla. I regel är dock sättningarna stora i den gamla deponin. Därför kan det vara svårt att göra en tillräckligt hållbar konstruktion.

    Kan man bevilja undantag från bottentätning och geologisk barriär på den nya deponin?

    Enligt 24 och 31 §§ deponeringsförordningen får en tillsynsmyndighet i det enskilda fallet bevilja undantag när det gäller bottenkonstruktion och täckning om det kan ske utan risk för skada eller olägenhet för människors hälsa eller för miljön. Naturvårdsverkets handbok 2004:2 anger att skyddsnivån skall vara avgörande för om undantag kan beviljas. Skyddsnivån vid undantag får inte bli lägre än vid utformning i enlighet med förordningen men kostnaden för olika åtgärder får inte bli oskäliga i förhållande till den miljövinst som kan uppnås. Skyddsnivån och miljöriskerna måste då jämföras mellan olika alternativ:

    • Den gamla deponin avslutas. Avfallet transporteras till annan befintlig deponi.
    • Den gamla deponin avslutas. En ny deponi anläggs på annan plats.
    • Ny deponi som förses med bottentätning och ny geologisk barriär anläggs ovan den gamla.
    • Ny deponi med avsteg från bottentätning och/eller geologisk barriär anläggs ovan den gamla.

    Endast genom att jämföra olika alternativ kan man avgöra om skyddsnivån blir likvärdig och kostnaderna rimliga. Det är verksamhetsutövaren som skall redovisa jämförelserna samt underlagen för dessa. Kraven på lokaliseringsutredning bör inte ställas lägre än normalt bara för att man avser att utnyttja ett befintligt deponiområde.

  • Inertdeponi ovanpå hushållsdeponi
    Publicerad 19 februari 2016

    En mindre hushållsdeponi föreslås avslutas och göras om till en inertdeponi. Är det lämpligt?

    SGI:s synpunkter

    Efter 2008 får inte icke-farligt avfall deponeras om inte deponin uppfyller kraven på geologisk barriär och bottentätning. Deponin skall då avslutas och täckas i enlighet med deponeringsförordningen. Det finns dock inte någon bortre gräns för när täckningen skall vara färdigställd.

    För en deponi för inert avfall gäller att endast geologisk barriär krävs där lakvattnets transporttid skall vara minst 1 år. Alternativt kan 1 m material med en hydraulisk konduktivitet mindre än 10-7 m/s användas. Om dessa villkor uppfylls kan man teoretiskt tänka sig att deponin kan användas för inerta massor under den tid som det är rimligt att avvakta med sluttäckning av hushållsdeponin. Skall upplaget användas under längre tid kan man tänka sig undantag för sluttäckning enligt 31 § deponeringsförordningen under viss tid. Då får man göra en avvägning mot andra lösningar, t.ex. att inertdeponin byggs vid sidan om hushållsdeponin.

    Det finns dock några saker som man måste tänka på:

    • Mottagningskontrollen måste vara minst lika strikt som för icke-farligt avfall. "Felleveranser" får större konsekvenser vid inertdeponier eftersom miljöskyddet är lägre.
    • Mottagningskriterierna och förbuden mot organiskt avfall måste följas. För avfall till inertdeponi gäller bland annat att halten TOC skall vara mindre än 3 %.
    • Anläggningen är skattepliktig. Eftersom det inte endast förvaras material som beskrivs i 3 § i lagen om skatt på avfall (jord, grus, lera m.m.) blir även dessa material skattepliktiga. Möjligen kan man se det som en anläggning för endast dessa material om sluttäckningen av hushållsdeponin görs innan det inerta avfallet deponeras.

    Mot denna bakgrund är det tveksamt om en deponi för inert avfall på en gammal deponi för hushållsavfall blir rimlig ur ekonomisk synvinkel. Det blir sannolikt mer ekonomiskt fördelaktigt att avsluta den gamla deponin. En stor del av det inerta avfallet kan sannolikt användas till sluttäckningskonstruktionen varvid avdrag från deponiskatten medges.

  • Asfaltering av gammal deponi
    Publicerad 19 februari 2016

    Bostadsbebyggelse planeras ca 180 m från en gammal ca 150 x 200 m stor deponi. Deponin som är från 50-talet har tillhört en försvarsanläggning och är belägen på lerig morän på berg. Deponins innehåll har inte undersökts närmare men några speciella saneringsåtgärder planeras inte. Däremot avses deponiytan asfalteras och användas som parkeringsplats. Kan detta innebära risker med hänsyn till gasbildning.

    SGI:s synpunkter

    Utan närmare uppgifter om deponins innehåll går det inte att avgöra hur stor gasbildningen är men att döma av deponins ålder bedöms gasbildningen vara låg. Någon risk för spridning av gas i den leriga moränen bedöms inte föreligga. Den risk man bör vara medveten om är att asfaltering av ytan förhindrar eventuell gas att avgå uppåt. Gasen måste då leta sig andra vägar. Om ledningsdragning görs genom området kan gas transporteras via ledningar eller ledningsgravar. Om gasen får möjlighet att ansamlas i slutna utrymmen med dålig ventilation, t.ex. en pumpstation, kan explosionsrisk eller risk för kvävning uppstå. Ledningsdragning genom den gamla deponin bör därför om möjligt undvikas. Om ledningsdragning genom deponin måste utföras bör åtgärder som förhindrar spridning av gas vidtas, t.ex. tätning av ledningsgravar på strategiska ställen och avluftning av ledningar. Sammantaget bedöms riskerna med tanke på gasbildning som små, men riskerna i samband med ledningsdragning måste beaktas.

  • Metallhaltigt avfall under hallbyggnad
    Publicerad 19 februari 2016

    En större hallbyggnad skall uppföras. Delar av hallbyggnaden kommer att byggas över en deponi där det lagts tegel, betong och gjuterisand m.m. men inget organiskt material. Vissa metallhalter uppgår till ca 5 gånger MKM, men avfallet ligger över grundvattenytan. Måste det grävas bort?

    SGI:s synpunkter

    Avfallet kommer att ligga väl skyddat under hallbyggnaden. Risken för föroreningsspridning minskar i jämförelse med nuvarande förhållanden. Risken för påverkan på människors hälsa eller på miljön bedöms bli mycket liten, men man bör observera att detta gäller endast så länge hallbyggnaden finns kvar. I ett långt tidsperspektiv kan verksamheten förändras och kunskapen om deponin kan glömmas bort. Ombyggnader, ledningsdragning, schaktning m.m. kan medföra att materialet sprids. Därför bör materialet grävas bort om inte kostnaderna för detta är oskäliga. Verksamhetsutövaren måste i så fall ta fram kostnadsberäkningar som underlag för en sådan bedömning.

  • Väg över gammal deponi
    Publicerad 19 februari 2016

    På grund av ändrad vägsträckning behöver en väg byggas över en gammal deponi. Deponin började sannolikt under femtiotalet som en spontandeponi. Något tillstånd har aldrig funnits. Deponin uppges mest bestå av trädgårdsavfall men allmänheten har länge haft fri tillgång till den och vid provgropsgrävning har man hittat allt möjligt. Ur geoteknisk synvinkel behövs åtgärder för att öka hållfastheten men man har inte angivit hur. Det finns grundvattenrör nedströms, men inga onormala halter har noterats. Deponin är ca 120 x 30 m och max 5 m djup. Den bedöms innehålla ca 10 000 m³ avfall. Behöver deponin grävas ur?

    SGI:s synpunkter

    Eftersom innehållet i deponin är okänt bör den undersökas så noggrant som möjligt. Deponin är relativt grund. Därför ger provgropsgrävning bäst information. Det är relativt billigt och man kan verkligen se innehållet i deponin. Material som på grund av färg eller lukt kan misstänkas innehålla allvarliga föroreningar kan provtas och analyseras. Om vatten påträffas kan man anordna enkla provtagningsmöjligheter genom att sätta ned slitsade markrör i groparna. Eventuellt kan man linda om en geotextil för att minska risken för igensättning av slitsarna. En screeningtest av vattnet kan ge goda ledtrådar till vilka typer av föroreningar man skall leta efter.

    Utan att veta närmare vad deponin innehåller är det svårt att avgöra om deponin måste grävas bort. En väg över deponin bedöms förbättra förhållandena jämfört med nuvarande förhållanden eftersom infiltrationen kommer att minska, men skyddet blir inte i nivå med vad som krävs av en modern deponi. Vägen förhindrar eller försvårar också eventuella framtida saneringsåtgärder. I tveksamma fall bör därför avfallet grävas bort.

    Innehållet av trädgårdsavfall antyder att en stor del av deponin ändå måste grävas bort och ersättas med annat material av geotekniska skäl eller att andra geotekniska och eventuellt kostnadskrävande förstärkningsåtgärder måste vidtas. Verksamhetsutövaren bör därför redovisa olika alternativ, där bortgrävning av hela deponin bör ingå.

  • Pålning genom deponi
    Publicerad 19 februari 2016

    En industribyggnad avses byggas så att den delvis kommer att ligga ovanpå en deponi. Deponin avses avslutas med sluttäckning i enlighet med deponeringsförordningen. Pålning behöver genomföras vid grundläggningen, och pålarna måste då gå igenom täckningens tätskikt, deponimassor av lerslam som uppkommit vid tillverkning av sanitetsporslin och underlagrande torv, dy och lera.

    Är det lämpligt att genomföra en pålning genom avfallsmassorna?

    SGI:s synpunkter

    Flera avfallsslag har deponerats på platsen, men där byggnaden kommer att underlagras av avfall utgörs avfallet enbart av lerslam. Laboratorieanalyser visar att materialet är en siltig lera och att den ställvis innehåller sand- och gruskorn. Slammets hydrauliska konduktivitet uppgår, enligt utförda undersökningar, till storleksordningen 2*10-9 m/s. I den byggnadstekniska beskrivningen rekommenderas att grundläggning av den del av byggnaden som ligger på deponimassor som underlagras av torv på lera på morän på berg, kan ske på plintar samt på pålar på morän eller berg.

    Enligt utförda undersökningar underskrider halterna i avrinnande lakvatten mottagningskriterierna för mottagning av avfall till deponier för inert avfall för de ämnen där sådana kriterier finns. För att kontrollera lakvattnet inne i deponin på djupare nivå har ett grundvattenrör satts. Analyserna från vattnet i röret visar inte särskilt höga föroreningshalter. Bly förekommer dock med 20 ug/l. Organiska ämnen förekommer i halter som kan betecknas som mindre eller möjligen måttligt allvarliga för grundvatten. För ämnen där svenska gränsvärden saknas ligger halterna för flertalet under holländska värden för "ingen påverkan" och inget ämne når upp till "kraftig påverkan".

    Pålning genom den torv och lera som underlagrar deponimassorna kan medföra att kanalbildning kan blidas lokalt längs pålarna. Mest sannolikt är dock att torven och leran tätar kring pålarna så att läckaget längs pålarna blir obetydligt eller inget alls. Även om kanaler skulle bildas lokalt kring pålarna, är slammets hydrauliska konduktivitet så låg att någon "tillrinning" till kanalerna av någon betydelse inte bedöms uppkomma.

    När det gäller tätskiktet ovan deponin har föreslagits att denna utförs genom i tätskiktet anbringade rör med stosar, till vilka geomembran ansluts. Utrymmet mellan rör och pålar tätas med bentonit. Pålningen kan orsaka lokala sättningar intill pålarna vilket kan leda till påkänningar och brott lokalt i geomembranen. Under förutsättning att arbetet utförs på ett sådant sätt att det går att kontrollera och åtgärda sådana sättningsskador efter det att pålarna slagits, bedöms den föreslagna tekniken kunna användas med rimlig säkerhet.

  • Konstruktionsmaterial inuti en deponi
    Publicerad 19 februari 2016

    Vilka krav kan ställas på konstruktionsmaterial som skall användas under tätskiktet i en deponi?

    SGI:s synpunkter

    Så länge det rör sig om konstruktioner under tätskiktet kommer inte utläckaget av föroreningar att bero på om materialet är att betrakta som avfall eller konstruktionsmaterial. Det man har tillstånd att deponera bör därför också kunna användas som konstruktionsmaterial (under förutsättning att det är lämpligt med tanke på avsikten med konstruktionen).

    Mottagningskriterierna för IFA innehåller inga haltgränser såvida man inte skall deponera icke-farligt avfall ihop med farligt avfall. I en deponi för icke-farligt avfall kan därför i princip alla avfall användas som inte är farligt avfall. I en deponi för farligt avfall bör mottagningskriterierna för farligt avfall uppfyllas. Givetvis gäller alltid att materialet måste vara lämpligt med tanke på hållfasthet, beständighet m.m. för den konstruktion som skall byggas.

    De totalhalter och gränsvärden för lakning som finns i mottagningskriterierna är satta under förutsättning att det finns en bottentätning och en geologisk barriär. För konstruktioner i samband med avslutningsåtgärder vid deponier som saknar geologisk barriär bör platsspecifika bedömningar göras. Totalhalter har främst inverkan när det gäller direktkontakt med avfallet (inandning av damm, oralt intag och hudkontakt) samt vid bedömningar av markmiljö. Genom att avfallet täcks skärs dessa exponeringsvägar av och markmiljön inne i avfallsupplaget är knappast värt att skydda. Totalhalten är därför inte särskilt intressant. För spridning via vatten är det däremot intressant med lakförsök. Med dessa som utgångspunkt får man försöka göra en bedömning av om konstruktionen medför att de totala emissionerna från deponin ökar signifikant i jämförelse med om ett konventionellt avfall används.

  • Järnvägsdragning genom deponiområde
    Publicerad 19 februari 2016

    Utfyllnad har skett med slagg, filterstoft m.m. inom ett ca 400 m långt och 120 – 190 m brett område invid Göta Älv. Nuvarande fyllnadshöjd varierar mellan 0,4 – 1,8 meter över havet. Fyllningen har utförts på mark bestående av lös lera med en mäktighet av mellan 15 och 25 m. Leran är inom vissa delar gyttjig ned till mellan 4 och 5 m under markytan.

    Utbyggnaden av järnvägen kommer att innebära att spårområdet kommer att gå genom delar av utfyllnadsområdet. Utfyllnadsmassorna kommer att grävas bort och ersättas med andra massor. Bortschaktade massor kommer att läggas upp inom kvarvarande delar av utfyllnadsområdet. Avfallet kommer att täckas med ett avjämningsskikt av ca 30 cm lera på vilken en gummiduk läggs ut. Gummiduken skyddas med en geotextil varefter skyddstäckning utförs med 40 cm morän eller liknande material. Därefter påförs ett 20 cm tjockt vegetationsskikt. Enligt ritning blir den slutliga fyllnadshöjden omkring 3,1 meter över havet. Släntlutningarna uppges variera mellan 1:40 och 1:100 i de inre delarna och vara 1:5 vid periferin.

    Hur påverkas deponin av järnvägen?

    SGI:s synpunkter

    Förorenade massor under järnvägen avses grävas bort. Delvis kommer schakt under grundvattenytan att utföras. Detta kan komma att medföra att vatten grumlas upp och avrinner mot Göta Älv.

    Bortschaktningen innebär att utfyllnad kommer att ske till större höjd än vad som annars varit fallet. I avslutningsplanen anges att detta inte kommer att påverka säkerheten mot skred. Verksamhetsutövaren måste redovisa noggranna beräkningar som verifierar detta.

    Ökad uppfyllnadshöjd ökar belastningen på marken vilket i sin tur medför ökade sättningar i den underliggande leran. Sättningarna kan bedömas bli störst i utfyllnadsområdenas mitt där lutningarna planeras bli så flacka som mellan 1:40 och 1:100. Normalt rekommenderas lutningar > 1:20.

    I periferin blir lutningen 1:5. Innan konstruktionen genomförs bör beräkningar utföras för att kontrollera att inte glidningar uppkommer i utjämningsskiktet av lera eller i kontaktytan mellan lera och gummiduk.

    För att minska risken för stående vatten på deponin, öka avrinningen och förbättra stabiliteten i periferin skulle man kunna öka lutningarna i de inre delarna och minska lutningarna vid periferin. Sättningarna bör beräknas så att deponin konstrueras så att tillräckliga lutningar erhålls även efter det att sättningarna utbildats.

    Sammanfattningsvis innebär schaktningen både för- och nackdelar. Samtidigt som sättningarna kan komma att öka ges också ökade möjligheter att modellera deponin så att god avrinning erhålls. Järnvägsbygget bedöms inte vara oförenligt med verksamhetsutövarens koncept för sluttäckning under förutsättning att det finns betryggande säkerhet mot skred i undergrunden.

    Övriga synpunkter
    Fyllningen är belägen på nivåer mellan 0,4 till 3,1 m.ö.h. Nivån i Göta Älv kan variera och högsta nivå bedöms ligga omkring 1,7 m.ö.h. Nivåvariationernas inverkan på utlakningen ur avfallet och på täckningens konstruktion bör utredas. Bland annat bör behov av erosionsskydd utredas.

    Även risken för erosion till följd av nederbörd bör beaktas. Deponins yta kan förses med diken med erosionsskydd för att minska släntlängderna och därmed minska risken för erosion.

    Skyddsskikt och vegetationsskikt utgör tillsammans 60 cm. Normalt rekommenderas 150 cm från markytan till tätskiktet som skydd mot påverkan av erosion, tjäle och rotnedträngning. Den relativt tunna skyddstäckningen medför, vilket också framgår av sluttäckningsplanen, ett behov av framtida skötsel och kontroll av deponin. Ett tjockare skyddsskikt hade varit önskvärt ur dessa synpunkter, men medför även ökade sättningar.

    Grundförstärkningsarbeten för järnvägen, t.ex. provborrningar eller pålning, skulle kunna medföra att en hydraulisk kontakt mellan ytligt vatten och grundvattnet i friktionsmaterialet öppnas med en ökad risk för förorening av grundvattnet som följd. Sannolikheten för detta bör bedömas liksom konsekvenserna av en sådan förorening, dvs. om grundvattnet är eller kan komma att bli en resurs och om en förorening i så fall kan utgöra ett hot mot denna resurs. Så länge inte grundvattnet i friktionsmaterialet utnyttjas och så länge inte grundvattennivån sänks bedömer SGI riskerna vara relativt små.

    Sammanfattningsvis görs följande bedömningar:

    • Företaget måste visa, om det inte redan framgår av andra handlingar, att säkerheten mot skred är tillfredsställande.
    • Säkerheten mot lokala skred i sluttäckningskonstruktionen vid deponins periferi bör kontrolleras.
    • Utformningen av deponins överyta bör ägnas stor omtanke för att undvika framtida skador av erosion.
    • Ett tjockare skyddsskikt skulle vara önskvärt. En bedömning av tekniska möjligheter till detta och en bedömning av kostnaderna i förhållande till minskade risker bör utföras.
    • Inverkan på deponin av nivåskillnader i Göta Älv bör utredas.
    • Risker till följd av att grundförstärkningsarbeten för järnvägen kan leda till en kontakt mellan ytligt vatten och grundvatten bör beaktas även om SGI bedömer risken som liten.
  • Bygga bostäder på gammal deponi
    Publicerad 19 februari 2016

    Är det lämpligt med byggnation av bostäder på en deponi?

    SGI:s synpunkter

    Generellt finns ett antal risker att beakta.

    Sättningar
    Dessa kan ta olika tid. Trä bryts ned långsamt och nedbrytningen är beroende av tillgång på fukt m.m. Ändrade förhållanden som kan uppstå vid t.ex. byggnation (tillförsel av fukt och syre) kan sätta igång sättningar även efter mycket lång tid.

    Lakvatten
    Här är kännedom om det gamla upplaget nödvändigt. Har täckning gjorts tidigare och vad händer med den i så fall? Här finns inte bara risker utan också möjligheter. Betyder byggnationen att avfallet kommer att ligga mera skyddat under hårdgjorda ytor eller byggnader?

    Gas
    Gasbildning bedöms ske under mycket lång tid även om det kan vara i små mängder. I blandning med luft kan deponigas vara explosiv. Det finns risk för att gasen kan ledas via ledningar eller ledningsgravar till slutna utrymmen där en explosion kan komma att uppstå. På deponier har explosioner inträffat i lakvattenpumpstationer och i Göteborg har en mindre byggnad vars avlopp varit ansluten till en lakvattenledning exploderat. Deponigas består av ca 50 % metan och 50 % koldioxid. Deponigasen kan också leda till kvävning i t.ex. nedstigningsbrunnar. Ofta finns mindre mängder svavelväte i gasen. Normalt känner man lukten långt innan svavelvätet når skadliga koncentrationer, men vid arbete i t.ex. brunnar vänjer sig näsan fort och man bör därför inte lita på näsan som varningssignal i sådana lägen. Vid ventilerade förhållanden bedöms riskerna små. Någon skadlig påverkan på personal som arbetar ute på en deponi har inte konstaterats och några skadliga gaskoncentrationer har inte uppmätts. Det kan ju också finnas andra gaser om t.ex. lösningsmedel eller andra kemikalier har deponerats.

    Nya deponier bör planläggas så att någon annan användning av marken än som deponi inte skall förekomma. Möjligen kan vissa slag av mindre känslig makranvändning förekomma, t.ex. motionsområde eller liknande under förutsättning att miljöskyddsåtgärder inte kommer i konflikt med dessa.

    Man bör undvika att exploatera gamla deponier. Om det trots allt måste göras bör organiskt material i förekommande fall grävas bort. Gasbildning och gastransport i ledningar och ledningsgravar måste beaktas så att explosionsrisk inte uppkommer. Allt arbete i nedstigningsbrunnar och liknande medför betydande risker. Förekomst av deponerade lösningsmedel eller andra farliga avfall måste undersökas noggrant.

  • Bostadsbyggande på nedlagd deponi
    Publicerad 19 februari 2016

    Synpunkter på bostadsbyggande på en nedlagd deponi.

    En antagen detaljplan omfattar uppförandet av flerfamiljshus inom sex kvarter. Det södra kvarteret ligger delvis på mark som tidigare utgjorde en deponi för främst hushållsavfall. Därefter har länsstyrelsen beslutat att överpröva beslutet att anta detaljplanen.

    SGI:s synpunkter

    Generellt avråder SGI från byggnation på gamla deponier om inte organiskt material grävs bort.

    SGI anser att deponier är områden som är svåra att dömda p.g.a.

    • avfallets heterogenitet som försvårar representativ provtagning och tolkning,
    • den mängd av olika föroreningar som kan finnas i deponin,
    • att deponier i regel innehåller organiskt material som vid nedbrytning bildar deponigas, som huvudsakligen består av metan och koldioxid. Gasen kan under olyckliga omständigheter förorsaka explosion och/eller kvävning.

    Under normala förhållanden är sannolikheten för gasexplosion mycket liten, men under vissa förutsättningar ökar riskerna betydligt. Det gäller framför allt mindre, slutna utrymmen som sällan besöks och där anslutningar finns för t.ex. el, avlopp, teleledningar och liknande. Det kan exempelvis vara pumpstationer, förråd med golvbrunnar, el- och telecentraler. Risk för kvävning kan finnas i nedstigningsbrunnar och liknande anordningar varför man bör förhindra att dessa kan användas av personal som inte har kunskap om riskerna.

    Riskerna bedöms som tillräckligt stora för att organiskt material som huvudregel bör schaktas bort, åtminstone under byggnader och att anslutande ledningar och ledningsgravar byggs på ett sådant sätt att gasen inte kan tränga in i byggnaderna.

    Ett särskilt problem är att kunskapen om riskerna och de åtgärder som krävs måste kunna överföras till driftpersonal och entreprenörer vid framtida underhåll- och ändringsarbeten.

    Utifrån det befintliga underlagsmaterialet rekommenderar SGI följande:

    • SGI avråder i första hand från att bygga på nedlagda deponier.
    • Om delar av deponin ändå ska bebyggas så anser SGI att avfallet bör schaktas bort, i alla fall under de planerade byggnaderna, eftersom det produceras deponigas i deponin. Då krävs dessutom åtgärder för att skära av spridningsvägarna mellan källan (avfallet) och skyddsobjekten (byggnaderna).
    • Marken i området ska saneras ned till den renhetsgrad som markanvändningen och/eller den omgivande miljön kräver.
    • SGI anser att det krävs detaljerade undersökningar av avfallet i delar av planområdet som innehåller avfall och av marklagren inom hela planområdet samt en fördjupad riskbedömning för att kunna klargöra vilka åtgärder som krävs för att reducera risker förknippade med avfall, markföroreningar och deponigas till lämpliga nivåer.
  • Anläggande av en solcellspark på en sluttäckt deponi
    Publicerad 19 februari 2016

    Ett bolag har planerat att bygga en solcellspark på en slänt av en sluttäckt deponiyta.

    Är det lämpligt att sätta upp en solcellspark på en sluttäckt sluttning?

    SGI:s synpunkter

    Möjligheterna att etablera nya verksamheter på en sluttäckt deponi är av naturliga skäl kraftigt begränsade. En möjlig verksamhet skulle kunna vara att anlägga solceller på en avslutad deponi. I Tyskland finns idag ca 20 anläggningar med solceller på avslutade deponier. På vissa tyska deponier finns det även vindkraftverk. I Sverige finns det, enligt vad SGI vet, endast en anläggning med solceller på en avslutad deponi, en tidigare deponi i Skedala utanför Halmstad, Skedalahed solcellsanläggning.

    Den kanske största osäkerheten i det föreslagna projektet är hur sluttäckning påverkas. Tanken med sluttäckningen är att begränsa infiltrationen av nederbörd och lakvattenbildningen. Syftet med skyddsskiktet är att skydda tätskiktet mot påverkan från uttorkning, frost, rotpenetrering och erosion samt annan mekanisk påverkan. Kan anläggandet av solceller på en sluttäckt deponi innebära en ökad säkerhetsrisk med avseende på deponigas?

    Solcellerna planeras att fästas i sluttäckningens skyddsskikt med jordskruvar för att göra så liten påverkan på sluttäckningen som möjligt. Jordskruvarna fästs på ett max djup av 70 cm. Djupet ger en säkerhetsmarginal till tätskiktet på minst 50 cm. På deponin i Skedala anlades solcellerna på betongplattor.

    SGI anser att de geoteknisk förutsättningar (inklusive mäktigheter hos skydds-, drän- och tätskikt samt avfallet) för det föreslagna projektet bör utredas. Utredningen bör innehålla kontroll av stabilitet och sättningar, och geotekniska parametrar till konstruktören av grundläggningen av solcellerna. I en utredning bör även följande aspekter belysas:

    • eventuella effekter på en gasdränering,
    • hur ledningsdragning, eventuella byggnader och vägar samt förankring/grundläggning kan påverka skydds-, tät- och dränskikt och sluttäckningens funktion,
    • hur anläggandet av solcellerna påverkar sluttäckningens frysmotstånd.

     

Senast uppdaterad/granskad: 2019-01-15
Hjälpte informationen dig? Ja Nej