Frågor och svar om mottagning av avfall

Här publicerar vi svar på frågor om mottagning av avfall. Materialet baseras på frågor som kommit till oss från Naturvårdsverket, länsstyrelser och kommuner.

Svaren är generella och ska ses som exempel. Använd uppgifterna med försiktighet. Naturvårdsverket eller SGI kan inte göras ansvariga för skador eller olägenheter som uppkommit till följd av användning av uppgifter från denna sida.

  • Dispens för deponering av FA med höga TOC-halter
    Publicerad 31 augusti 2017

    En ansökan har skickats till länsstyrelsen med hänvisning till 9-10 § förordning (2001:512, deponeringsförordningen) om deponering av avfall samt 35 § NFS 2004:10 och gäller ansökan om dispens utan begränsning av organisk halt. Verksamhetsutövaren ansöker om att få deponera avfallsmassor från en sanering, som är klassade som farligt avfall, på en deponi för farligt avfall. (8000 ton). TOC-halten uppskattas till 20-30 % och DOC-halten ska inte överskrida 1000 mg/kg.

    Miljö och hälsa på kommunen är tillsynsmyndighet (TSM).

    Frågan är om verksamheten måste ansöka om dispens både för deponering av organiskt avfall enligt 9‑10 § deponeringsförordningen (från länsstyrelsen) och dispens från gränsvärdet enligt 35 § Naturvårdsverkets föreskrift (från TSM)?

    Beskrivning av förutsättningarna för deponering av organiskt avfall

    I det följande anges vilka regler som gäller för deponering av organiskt avfall samt vilka möjligheter till dispens det finns från dessa regler.

    Generellt deponeringsförbud för organiskt avfall
    Organiskt avfall får som huvudregel inte deponeras (10 § deponeringsförordningen).

    Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om generella undantag från förbudet i 10 §. Länsstyrelsen får i det enskilda fallet medge dispens från förbudet i 10 §. Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om sådan dispens (13 § deponeringsförordningen).

    Undantag från deponeringsförbudet
    Undantag från det generella deponeringsförbudet gällande organiskt avfall görs för bland annat (12 § NFS 2004:4):

    • bottenaska och flygaska samt rökgasreningsslam som innehåller mindre än 18 viktprocent TOC räknat på torr vikt och bestämd enligt 14 §,
    • övrigt avfall med homogen sammansättning som innehåller mindre än 10 viktprocent TOC räknat på torr vikt och bestämd enligt 14 §,

    och

    • för avfall som inte bör återvinnas eller bortskaffas på annat sätt än genom deponering (13 § NFS 2004:4).

    Dispens från deponeringsförbudet
    I det enskilda fallet kan länsstyrelsen också meddela dispens från det generella deponeringsförbudet. Kapacitetsbrist för annan behandling än deponering kan vara skäl för dispens (18 § NFS 2004:4). Om det inte föreligger kapacitetsbrist, krävs särskilda skäl i det enskilda fallet för att länsstyrelsen ska få medge dispens från förbudet att deponera organiskt avfall (20 § NFS 2004:4).

    Kriterier för avfall som får läggas på en deponi för farligt avfall
    Bara avfall som klarar kraven enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall får deponeras. Dessa föreskrifter har Naturvårdsverket meddelat med stöd av 15 § deponeringsförordningen.

    Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet ge dispens från dessa föreskrifter om gränsvärden som meddelats med stöd av 15 §. Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om sådan dispens (15a § deponeringsförordningen).

     Av föreskrifterna framgår att endast avfall som uppfyller vissa givna gränsvärden och kriterier i 34-35 §§ får läggas på en deponi för farligt avfall (33 § NFS 2004:10). Utöver gränsvärdena för utlakning får det farliga avfallet inte överskrida GF 10 % alternativt TOC 6 % baserat på torrsubstans (35 § NFS 2004:10).

    Dispens från gränsvärdena
    Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet ge dispens från gränsvärdena, så som de bestämts i Naturvårdsverkets föreskrift 2004:10. Sådan dispens söks av verksamhetsutövaren för deponin (35a § NFS 2004:10).

    När det gäller deponering av avfall som överskrider gränsvärdet för TOC i 35 § får dispens endast medges om värdet för DOC inte överskrider 1000 mg/kg där L/S = 10 l/kg antingen vid materialets eget pH eller vid ett pH-värde mellan 7,5 och 8,0. Ett högre gränsvärde än det som anges i första stycket får då föreskrivas (35b § NFS 2004:10). Dispens får dock aldrig medges för deponering av avfall som överskrider gränsvärdena för DOC i bland annat 34 §.

    För att dispens ska få medges krävs också att det är visat att ett högre gränsvärde inte medför någon ytterligare risk för människors hälsa eller miljön. Vid denna bedömning ska hänsyn tas till deponins beskaffenhet och lokalisering. Dispensen ska avse specificerat avfall, t.ex. avfall från en viss process vid en utpekad anläggning eller förorenad jord från en viss geografisk plats (35 c § NFS 2004:10).

    SGI:s synpunkter

    1. Dispens krävs för att över huvud taget få deponera organiskt avfall. Dispens får ges i det enskilda fallet antingen med hänvisning till kapacitetsbrist eller om det finns särskilda skäl. Länsstyrelsen prövar sådan ansökan om dispens.
    2. Får man dispens enligt punkt 1, men inte klarar gränserna för TOC när det organiska avfallet ska deponeras på deponi för farligt avfall, måste man söka dispens även från gränsvärdena. Sådan dispensansökan prövas av tillsynsmyndigheten.

    Detta skulle för det aktuella ärendet innebära att länsstyrelsen först prövar ansökan om dispens från deponeringsförbudet gällande organiskt avfall. Om länsstyrelsen meddelar dispens från deponeringsförbudet kan tillsynsmyndigheten i sin tur besluta om dispens från gällande gränsvärden.

  • Höjning av mottagningskriterium för TOC från 3 % till 6 %.
    Publicerad 22 februari 2016

    Kan en ändring av gränsvärdet för TOC för deponering av inert avfall höjas från 3 till 6 %?

    SGI:s synpunkter

    En ökning av TOC-halten från 3 till 6 procent bedöms inte medföra ökad risk för människors hälsa eller miljön. Eventuella oförutsedda effekter bör kunna kontrolleras genom provtagning och analys av lakvattnet i lakvattendammen. Dispensen skall enligt 35 c § NFS 2004:10 avse specificerat avfall t.ex. från en viss process vid utpekad anläggning eller förorenad jord från en viss geografisk plats. Därmed bedöms det inte vara möjligt att lämna någon generell dispens för "jord" under obegränsad tid.

  • Definition av inerta massor
    Publicerad 22 februari 2016

    När kan massor anses vara inerta per definition?

    SGI:s synpunkter

    Någon definition av inert avfall finns inte i avfallsförordningen eller i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Däremot finns en definition av inert avfall i 3 a § förordningen om deponering av avfall:

    Med inert avfall avses avfall som

    • inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar, löses upp, brinner eller reagerar fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt,
    • inte bryts ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kommer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa, och
    • har en total lakbarhet, ett totalt föroreningsinnehåll och en ekotoxicitet hos lakvattnet som är obetydlig och inte äventyrar kvaliteten på yt- eller grundvatten.

    Några rikt- eller gränsvärden till vägledning för när föroreningsinnehållet i avfallet kan anses vara obetydligt finns inte.

    För inert avfall gäller att avfallet skall provas. Undantag gäller endast för vissa avfall angivna i 24 §. Om det finns anledning att misstänka att avfallet överskrider uppsatta gränsvärden i 22 eller 23 §§ skall avfallet alltid provas (laktestas).

    När det gäller deponering av inert material som inte är undantagna från provning måste laktest och analys alltid utföras med avseende på de parametrar som finns angivna i 22 § och innehållet i avfallet analyseras med avseende på de parametrar som anges i 23 §. Tillåtligheten kan således inte baseras på några andra gränsvärden, t.ex. MKM eller liknande.

    För deponering av inert material gäller gränsvärden i 23 § NFS 2004:10, vilket innebär gränsvärdena 10 mg/kg för cancerogena PAH och 40 mg/kg övriga PAH.

  • Asfalt på inert-deponi
    Publicerad 22 februari 2016

    Kan en deponi för inert avfall ta emot eller hantera asfalt?

    SGI:s synpunkter

    Vilka avfallsslag som får hanteras framgår av tillståndet för verksamheten. Vanligen anges även villkor för de olika aktiviteterna i tillståndet. Utöver de villkor som anges gäller för deponering de mottagningskriterier som anges i NFS 2004:10. Det innebär att kraven på material som ska behandlas/hanteras eller mellanlagras skiljer sig från kraven på de material som ska deponeras.

    Vid annan behandling än deponering eller uppläggning av avfall görs ingen åtskillnad mellan inert och övrigt icke-farligt avfall när det gäller prövningsförfarande. Däremot skiljer man på icke-farligt och farligt avfall. Mängden avfall kan också inverka på förfarandet.

  • Dispens avseende gränsvärden (höjning med tre gånger) för mottagning enligt NFS 2004:10
    Publicerad 22 februari 2016

    Kan dispens lämnas avseende gränsvärdena för barium, klorid och TS för lösta ämnen enligt Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2004:10?

    SGI:s synpunkter

    SGI bedömer att dispens kan lämnas för klorider, barium och TS för lösta ämnen på upp till tre gånger angivna gränsvärden. Skälen till bedömningen är:

    • Genom att avfallet deponeras i säckar minskar utlakningen under driftskedet radikalt.
    • Endast askor kommer att deponeras i cellen. Någon risk för att ökade kloridhalter ska leda till ökad utlakning ur annat avfall föreligger därför inte.
    • I sluttäckningen kommer det att ingå ett komposittätskikt bestående av både bentonitmatta och HDPE-membran. Sannolikt blir genomströmningen mindre än en tredjedel av de 5 liter per kvadratmeter och år som är kravet.
    • Resultaten av föreslagna åtgärder kan kontrolleras.
    • Reservåtgärder (överledning till annan recipient) kan vidtas.

    Övriga synpunkter:
    För att ytterligare förbättra sluttäckningens täthet och beständighet kan bentonitblandad sand eller bentonitblandat stenmjöl användas i det översta terrasseringslagret.

    Bolaget bör upprätta en rutin för hur trasiga säckar eller spill ska hanteras och hur miljöeffekterna vid dessa fall kan minimeras, t.ex. genom provisorisk övertäckning.

  • Dispens avseende gränsvärden enligt NFS 2004:10
    Publicerad 22 februari 2016

    Enligt NFS 2004:10 35b § får dispens ges att deponera farligt avfall med upp till tre gånger så höga värden som angivna gränsvärden. Enligt 35c § får dispensen medges endast under förutsättning att det är visat att ett högre gränsvärde inte medför någon ytterligare risk för människors hälsa eller för miljön. Vid denna bedömning ska hänsyn tas till deponins beskaffenhet och lokalisering. När kan man egentligen ge dispens?

    SGI:s synpunkter

    Ett sätt att resonera är att ta hänsyn till hur gränsvärdena tagits fram. Grunden är att

    • det rör sig om deponering av ett blandat farligt avfall,
    • deponins bottentätning och täckning har utförts i enlighet med EU-direktivet om deponering,
    • det finns en geologisk barriär,
    • grundvattnet ska skyddas i en punkt 200 m nedströms upplaget.

    Kan samma säkerhetsnivå åstadkommas även om dispens ges? Ja, det skulle t.ex. kunna åstadkommas om läckaget av lakvatten kan minskas med en faktor tre i förhållande till vad som är tillåtet enligt gällande regler. På samma sätt kan olika faktorer jämföras med ett "normalutförande".

    Faktorer som talar för en dispens:

    • Bottentätning och täckning görs tätare än 5 liter per kvadratmeter och år.
    • Avfallet utgörs av ett ensartat material så att oförutsedda effekter vid deponering och blandning av olika material kan undvikas, t.ex. genom monodeponering.
    • Långt avstånd till, eller avsaknad av, brunnar eller andra skyddsobjekt.
    • Recipient med låg känslighet eller skyddsvärde för den aktuella föroreningen.

    Som exempel på den sista punkten kan nämnas att en höjning av klorid och sulfat bör kunna tillåtas om recipienten utgörs av salt eller bräckt vatten.

    Mot dispens talar:

    • Om dispens lämnats för geologisk barriär eller andra skyddsåtgärder, så att den framtida utlakningen kan komma att öka.
    • Om avfallet varierar, eller kan komma att variera, så att den framtida utlakningen kan komma att öka.
    • Om brunnar eller andra skyddsobjekt finns i nära anslutning till deponin.
    • Om skyddsvärdet är högt, t.ex. betydande vattentäkt, flora eller fauna som är känslig för aktuell förorening.
  • Icke-farligt avfall på deponi för farligt avfall
    Publicerad 22 februari 2016

    Får man lägga icke-farligt avfall på en deponi för farligt avfall? Måste i så fall provning av det icke-farliga avfallet utföras och jämförelser göras med gällande gränsvärden för farligt avfall?

    SGI:s synpunkter

    I förordningen om deponering av avfall finns inget förbud mot deponering av icke-farligt avfall på en deponi för farligt avfall.

    I EU:s direktiv om deponering av avfall framgår dock av artikel 6 b) att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att endast farligt avfall som uppfyller de kriterier som har ställts upp i enlighet med direktivets bilaga II förs till en deponi för farligt avfall. I den engelska originaltexten står det: "Member States shall take measures in order that only hazardous waste that fulfils the criteria set out in accordance with Annex II is assigned to a hazardous landfill"

    Av rubriken över 33 § i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall framgår att kriterierna gäller för deponier för farligt avfall (inte för avfallet som sådant).

    Av 16 § avfallsförordningen framgår att olika slag av farligt avfall inte får blandas med varandra. Farligt avfall får inte heller blandas med andra slag av avfall eller andra ämnen eller material.

    I praktiken uppkommer sällan situationen att icke-farligt avfall läggs på ett upplag för farligt avfall. På en del deponier finns dock både celler för farligt avfall och celler för icke-farligt avfall. Förhållandet mellan avfallsflödena in till de olika cellerna kan variera och det kan vara svårt att få deponin att växa på höjden på ett sådant sätt att driften blir rimligt rationell. Då kan det underlätta om vissa celler för farligt avfall delvis kan fyllas upp med icke-farligt avfall.

    Om icke-farligt avfall deponeras tillsammans med farligt avfall eller i olika lager inom samma cell, kan utlakningen ur det farliga avfallet påverkas negativt av t.ex. organiskt material eller klorider i det icke-farliga avfallet.

    De olika lagtexterna har skrivits vid olika tidpunkter och med delvis olika utgångspunkter men med anledning av vad som anförts ovan görs följande bedömningar:

    Farliga avfall och icke-farliga avfall ska som huvudregel hållas åtskilda och, om återvinning eller annan behandling inte är möjlig, deponeras åtskilda i deponier för farligt avfall respektive deponier för icke-farligt avfall.

    Om det är nödvändigt för driften eller nödvändigt av andra skäl bör viss deponering av lämpligt icke-farligt avfall kunna ske i celler för farligt avfall. Ett skäl kan vara att man vill uppnå rätt höjder och lutningar för avslutning av en cell men att inflödet av farligt avfall inte är tillräckligt. För att undvika att det icke-farliga avfallet får negativ inverkan på utlakningen från det farliga avfallet bör deponeringen endast ske under förutsättning att det icke-farliga avfallet provats eller att man på annat sätt kan visa att det uppfyller kraven för deponering på deponier för farligt avfall.

  • Behövs provning av icke-farligt avfall?
    Publicerad 22 februari 2016

    I NFS 2004:10, paragraf 24, finns en förteckning över avfall som får tas emot vid deponier för inert avfall utan att behöva genomgå provning. Får dessa avfallsslag även tas emot vid en deponi för icke-farligt avfall utan att behöva genomgå provning?

    SGI:s synpunkter

    Av 12 § NFS 2004:10 framgår att provning för grundläggande karaktärisering inte behöver göras av icke-farligt avfall om det inte deponeras tillsammans med farligt avfall eller med gipsbaserade avfall. Det normala är således att provtagning inte behöver utföras när det gäller icke-farligt avfall. De övriga delarna som ingår i den grundläggande karaktäriseringen ska dock alltid utföras och dokumenteras.

     

Senast uppdaterad/granskad: 2019-01-15
Hjälpte informationen dig? Ja Nej