Styrande dokument

Här presenterar vi lagar, förordningar och föreskrifter som har anknytning till deponier och avfall.

Läs mer på Naturvårdsverkets webbplats.

EU-lagstiftning

En stor del av EU-harmoniseringen görs med hjälp av direktiv som varje enskilt EU-land måste anpassa sina regler och föreskrifter efter. Följande direktiv är relevanta för deponier och avfall:

  • Direktiv för deponering av avfall. Deponeringsdirektivet (1999/31/EC Directive on the landfill of waste) innehåller operativa och tekniska krav på avfall och deponier för att förebygga och minska avfallsdeponeringens negativa effekter på miljön (särskilt förorening på ytvatten, grundvatten, mark och luft och effekter på den globala miljön).  Det gäller inte för deponering av icke-förorenad jord eller icke-farligt inert avfall som uppkommer vid prospektering och utvinning, behandling och lagring av mineraltillgångar samt vid drift av stenbrott.
    Direktivet består av 19 artiklar och 3 bilagor och är implementerat i svensk lagstiftning. Det innehåller bland annat definitionerna av deponi och inert avfall samt anger de tre deponiklasserna farligt avfall, icke-farligt avfall och inert avfall.
  • Direktiv för avfall. Avfallsdirektivet, (2008/98/EC Waste Framework Directive) ibland förkortat "WFD", innehåller åtgärder för att skydda miljön och människors hälsa genom att förebygga eller minska de negativa följderna av att avfall skapas och hanteras. Det innehåller också åtgärder för att minska resursanvändningens allmänna påverkan och effektivisera denna användning.
    Direktivet består av 43 artiklar och 4 bilagor och är implementerat i svensk lagstiftning. Det innehåller bland annat definitionen av avfall och avfallshierarkins olika hanteringssätt.
  • Direktiv för hantering av avfall från utvinningsindustrin. Detta direktiv (2006/21/EC Directive on the management of waste from extracting industries) omfattar hanteringen av avfall från landbaserad utvinningsindustri, dvs. avfall från prospektering, utvinning, (däribland även utvecklingsfasen innan produktion inleds), bearbetning och lagring av mineraltillgångar och från drift av stenbrott. Direktivet innehåller bland annat föreskrifter för avfallshanteringsplan, information till allmänheten, ansökan och tillstånd, klassificering av avfallsanläggningar, återfyllning av håligheter efter brytning, stängning av avfallsanläggningar och förebyggande av föroreningar.
    Direktivet består av 27 artiklar och 3 bilagor och är implementerat i svensk lagstiftning. Det innehåller bland annat definitionerna av allmänheten, icke-förorenad jord och upplag.

Svensk lagstiftning    

EU:s direktiv har successivt implementerats i svensk lagstiftning och generella regler om deponering och avfall återfinns i miljöbalken (1998:808).

För att förstärka gällande lagars innebörd och bestämmelser kan regeringen komplettera lagstiftningen med förordningar. En förordning är underordnad lagen, men har samma kraft och ska tillämpas parallellt med lagstiftningen.

Aktuella förordningar på området är:

  • Förordning (2001:512) om deponering av avfall. Ska förebygga och minska de negativa effekter som deponering av avfall kan orsaka på människors hälsa och på miljön, särskilt när det gäller förorening av ytvatten, grundvatten, mark och luft, och på den globala miljön, under en deponis hela livscykel. Deponeringsförordningen beskriver bl.a. krav på avfall som får deponeras samt bestämmelser för lokalisering, utformning, sluttäckning och efterbehandling av deponier. Den gäller
    - inte användning av lämpligt inert avfall för byggnadsändamål i deponier,
    - inte vid restaurering eller för mark-, väg- eller utfyllnadsarbete,
    - inte avfall som omfattas av förordning 2013:319.
  • Avfallsförordning (2011:927). Innehåller bestämmelser om avfall och avfallets hantering, t.ex. transport. För vissa avfallsslag och viss avfallshantering finns ytterligare bestämmelser i andra förordningar eller föreskrifter. Avfallsförordningen gäller
    - inte för förorenad jord och annat naturligt material som inte har grävts ut,
    - inte för icke-förorenad jord och annat naturligt material som har grävts ut i samband med en byggverksamhet, om det är säkerställt att materialet kommer att användas för byggnation i sitt naturliga tillstånd på den plats där grävningen utfördes och att den användningen inte skadar eller innebär någon olägenhet för människors hälsa eller miljön,
    - inte för utvinningsavfall som omfattas av förordning 2013:319.
  • Naturvårdsverkets allmänna råd till avfallsförordningen (2001:1063) avseende farligt avfall. Naturvårdsverket, NFS 2004:14 – Allmänna råd. Omfattar bland annat klassificering och hantering av farligt avfall, dispens, tillstånd till transport, var farligt avfall bör anses ha uppkommit, utbyte av avfall, förbränning på land, tillfällig lagring och mellanlagring.
  • Förordning (2013:319) om utvinningsavfall. Innehåller bestämmelser om försiktighetsmått för att förebygga eller i möjligaste mån begränsa skadliga effekter på människors hälsa och miljön som kan uppkomma till följd av hantering av avfall från industri som utvinner ämnen och material genom att bryta eller på annat sätt ta dem från jordskorpan eller som bearbetar eller på annat sätt hanterar utvunnet material (utvinningsindustri). 
  • Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Gäller miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd enligt 9 kap miljöbalken. Behandlar tillståndsprövning, anmälningsplikt, miljörapport mm. Innehåller bl.a. särskilda bestämmelser om täktverksamhet och särskilda bestämmelser om mellanlagring, återvinning och bortskaffande av farligt avfall.
  • Miljöprövningsförordning (2013:251). Innehåller bestämmelser om tillståndsplikt och anmälningsplikt för verksamheter som avses i 9 kap miljöbalken. Exempel på verksamheter är utvinning, brytning och bearbetning av malm, mineral, berg och naturgrus samt mellanlagring, förbehandling, sortering och mekanisk bearbetning av annat avfall än farligt avfall.

Aktuella föreskrifter på området är:

För att öka de ekonomiska drivkrafterna för återvinning av avfall har följande lag införts: ​​

Lag om skatt på avfall

Lag (1999:673) om skatt på avfall trädde i kraft 1 januari 2000. Avsikten med lagen var att öka de ekonomiska drivkrafterna för att framför allt styra bort avfall från deponering och mot en behandling som är bättre ur miljö- och naturresurssynpunkt. För närvarande är skatten 500 kr per ton deponerat avfall med vissa undantag, till exempel muddermassor, förorenad jord från marksanering, slagger från metallurgiska processer, gjuterisand och biobränsleaska. Skatten gäller anläggningar där farligt avfall eller annat avfall till en mängd av mer än 50 ton per år slutligt förvaras (deponeras) eller förvaras under längre tid än tre år. Skattskyldig är den som bedriver verksamheten på den aktuella anläggningen.

Deponerat material som förs bort från en anläggning för att återvinnas i någon form, till exempel som vägmaterial, ger möjlighet till skatteavdrag. Det gäller även för material som används för drift av anläggningen eller för konstruktionsarbete, till exempel sluttäckning eller vägbygge inom anläggningen.

Senast uppdaterad/granskad: 2018-10-30
Hjälpte informationen dig? Ja Nej