Schaktmassor som inte är avfall

Även schaktmassor som inte betraktas som avfall eller som undantas från avfallslagstiftningen omfattas av miljölagstiftningens allmänna hänsynsregler.

All hantering av schaktmassor är verksamhet som omfattas av 2 kap. miljöbalken om allmänna hänsynsregler. De allmänna hänsynsreglerna anger vilka generella miljöhänsyn som utövaren självmant ska följa. De innebär att verksamhetsutövaren, så långt det är miljömässigt motiverat, ekonomiskt rimligt och tekniskt möjligt (Skälighetsprincipen):

  • Ska dokumentera och kunna visa att verksamheten bedrivs godtagbart (Bevisbörderegeln).
  • Ska skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa eller miljö (Kunskapskravet).
  • Ska vidta åtgärder redan vid risk för störningar, olägenheter eller misshushållning. Bästa tillgängliga teknik inom branschen skall användas (Försiktighetsprincipen).
  • Ska välja en lämplig plats för att bedriva verksamheten (Lokaliseringsprincipen).
  • Ska använda råvaror och energi så effektivt som möjligt, och utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning (Hushållnings- och kretsloppsprinciperna).
  • Ska undvika kemiska produkter som kan innebära risk för människors hälsa eller miljön (Produktvalsprincipen).
  • Är skyldig att bekosta de åtgärder som är skäliga och har ansvar för att återställa skador (Skadeansvaret).

Även om massorna inte betraktas som avfall kan massornas hantering omfattas av prövning enligt 4 kap. 6 § miljöprövningsförordningen om massorna behöver förädlas eller bearbetas genom sortering och krossning (verksamhetskod 10.50) och:

  • om anläggningen ligger inom område som omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser, eller
  • om verksamheten bedrivs på samma plats under en längre tid än trettio kalenderdagar under en tolvmånadersperiod.

Rena schaktmassor som återvinns på plats

Uppschaktade jord- och bergmassor är under vissa förutsättningar undantagna från kraven i avfallsförordningen. I 11 § undantas jord och annat naturligt material, som har grävts ut i samband med byggverksamhet, från förordningens krav om det är säkerställt att:

  • materialet är icke-förorenat,
  • materialet kommer att användas för byggnation i sitt naturliga tillstånd på den plats där grävningen utfördes, och
  • användningen inte skadar eller innebär någon olägenhet för människors hälsa eller miljön.

I Mark- och miljööverdomstolens dom den 14 januari 2014 i mål nr M 6274-13  anges att naturliga uppgrävda sulfidjordar medför en risk för olägenheter och därför omfattas av avfallslagstiftningen (Svea Hovrätt, mål M 6274-13, sid 6-7).

Schaktmassor som är biprodukter

Jord- och bergmassor kan även betraktas som en biprodukt (15 kap. 1 § 2:a stycket miljöbalken) istället för ett avfall om de:

  • har uppkommit i en tillverkningsprocess,
  • kan användas direkt utan någon annan bearbetning än den bearbetning som är normal i industriell praxis, och
  • kommer att fortsätta att användas på ett sätt som är hälso- och miljömässigt godtagbart och som inte strider mot lag eller annan författning.

I samband med planeringen av infrastrukturprojektet "Förbifart Stockholm" har frågan om ifall entreprenadberg kan betraktas som en biprodukt prövats. Nacka tingsrätt, Mark- och miljödomstolen, har i en dom den 17 december 2014 i mål nr M 3342-11 bedömt att bergmassor som uppstod vid tunneldrivning uppfyllde ovanstående kriterier och därför utgjorde en biprodukt och inte avfall (Nacka Tingsrätt, Dom i mål M 3342-11, sid 63).

Schaktmassor som motsvarar mindre än ringa risk i anläggningsbyggande

Naturvårdsverket har publicerat vägledning för återvinning av avfall i anläggningsarbeten i form av en handbok (som kommer att revideras). Den beskriver när föroreningsinnehållet är så lågt att avfall som återvinns för anläggningsändamål inte ska omfattas av miljöprövningsförordningens krav på anmälan (se Schaktmassor som är avfall). I vägledningen anges riktvärden för både innehåll och utlakning och vilka förutsättningar som ska gälla för att riktvärdena ska vara tillämpliga. Om förutsättningarna i handboken uppfylls kan återvinning ske utan att någon myndighet kontaktas. Riktvärdena fungerar på ett sätt som liknar s.k. "End of Waste"-kriterier, dvs. kriterier som anger när avfallslagstiftningen inte ska tillämpas vid återvinning av ett material:

  • "Ett ämne eller föremål som blivit avfall upphör att vara avfall, om det har hanterats på ett sätt som innebär återvinning och uppfyller krav i fråga om fortsatt användning enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 9 eller 28 §" (15 kap. 1 § 3:e stycket miljöbalken).

Naturvårdsverkets handbok uppfyller dock inte de formella kraven på "End of Waste"-kriterier eftersom riktvärdena inte implementeras som en föreskrift i lagstiftningen utan har publicerats som vägledning i en handbok.

Senast uppdaterad/granskad: 2019-01-15
Hjälpte informationen dig? Ja Nej