Laboratorieanalyser

Analysresultaten för de upptagna proverna ger en ungefärlig bild av föroreningssituationen i det undersökta området. Här ger vi en kort introduktion till analyserna och beskriver även varför det är viktigt med rätt mängd, hantering och förvaring av proverna.

Laboratorieanalyserna kan ge besked om vilka halter av olika ämnen som proverna innehåller och hur tillgängliga ämnena är för den omgivande miljön. Redan när fältundersökningen planeras behöver man göra en preliminär plan för vilka analyser som ska göras, så att proverna kan tas på rätt sätt och tillräcklig provmängd tas ut. En för liten provmängd kan medföra att analysmetodens rapporteringsgräns blir högre än normalt vilket kan innebära att rapporteringsgränsen överskrider det aktuella riktvärdet.

Hantering och förvaring av proverna påverkar kvaliteten

Det är viktigt att de upptagna proverna hanteras och förvaras på lämpligt sätt. Vad som är lämpligt beror på vilka ämnen som man misstänker finns på platsen och som ska analyseras. Provkärl av vissa material kan reagera med (och förstöra) provet genom att avge eller adsorbera olika ämnen. Ta därför kontakt med det analyslaboratorium som du kommer att anlita, för att få råd om vilka provkärl som är lämpliga. Ta även reda på om det finns andra krav, t.ex. att provkärlet ska vara mörkt så inte provet utsätts för ljus eller att provet ska konserveras. 

Undersökningens syfte styr valet av analysmetod

I första hand ska syftet med undersökningen och analysen styra vilken analysmetod man väljer. Faktorer att ta hänsyn till är:

  • Är det total halt eller tillgänglig halt av olika ämnen som efterfrågas?
  • Vad ska resultaten jämföras med? Vilken rapporteringsgräns behövs?
  • Har det gjorts undersökningar på samma plats tidigare? Kan samma analysmetod och samma analyslaboratorium användas?
  • Vilket media ska analyseras? (t.ex. jord, vatten eller sediment)
  • Vilka halter kan uppmätas?

Analysmetoder

Den totala halten av olika grundämnen (främst metaller) i jord och andra fasta material analyseras vanligen med ICP (Inductively coupled plasma). För att frigöra grundämnena från matrisen uppsluts först provet vanligtvis med syra eller litiummetaborat. Eftersom uppslutningsmetoden och analysmetoden påverkar resultatet är det viktigt att man redovisar och motiverar vald metod samt om man gjort några avvikelser från standardmetoden.

Organiska föreningar utgörs av många olika grupper. Dessa grupper har olika egenskaper såsom flyktighet, instabilitet, toxicitet och känslighet för pH-förändringar. Provhantering och analysmetoder ska anpassas efter de olika egenskaperna. Många organiska ämnen analyseras med GC (gaskromatograf).

Förutom föroreningsinnehåll brukar man även bestämma vattenhalt, halt organiskt material och pH i de markprov man har tagit.

Laktester

När den tillgängliga halten av föroreningar är mer intressant än den totala halten kan ett laktest ge värdefull information. Laktesterna simulerar ett långtidsperspektiv, där det undersökta materialet utsätts för vattenflöden och t.ex. pH-förändringar i en snabbare takt än vad som normalt sker i miljön.

Laktester används för att karakterisera avfall, men resultat från laktester kan också användas vid riskbedömning av förorenade områden. Fördelningen av ett ämne i den fasta fasen respektive löst i vattenfasen ger en uppskattning av hur mycket som kan lakas från de förorenade massorna.

SGI:s miljölaboratorium kan utföra de laktester som krävs på material som ska deponeras, men även andra laktester som är standardiserade i Europa samt några egenutvecklade tester.

Toxicitetstester

Toxicitetstester används för att undersöka ett materials totala toxicitet, t.ex. till följd av okända föroreningar, eller den sammanlagda effekten av olika ämnen. En vanlig och relativt enkel undersökningsmetod är Microtox. I den utsätts bakterien Vibrio fischeri för det förorenade materialet i olika koncentrationer. Bakterien, som normalt sett avger ljus genom bioluminiscens, reagerar på giftiga substanser genom att avge mindre mängd ljus och minskningen i luminiscens blir därför ett mått på toxiciteten.

Andra vanliga tester är nitrifikationshämning och larvutvecklingstest där man mäter hur mycket en förorening påverkar aktiviteten hos nitrifierande bakterier eller larvutvecklingen hos kräftdjuret Nitocra spinipes. Eftersom testorganismen som används påverkar resultatet är syftet med undersökningen avgörande när man väljer test.

Ta hjälp av analyslaboratoriet

Analyslaboratoriet kan beskriva de olika analysmetoderna och hjälpa till att välja lämplig analys utifrån krav på rapporteringsgräns, noggrannhet och provernas egenskaper. I första hand bör ackrediterade laboratorier anlitas.

Metodbeskrivningar för svenska och utländska standardiserade laboratoriemetoder kan köpas från SIS.  

Mer information

Sammanställning av laktester för oorganiska ämnen, 2002. NV Rapport 5207. Vänder sig till myndigheter, verksamhetsutövare vid avfallsanläggningar och andra aktörer inom området. Belyser för vilka tillämpningar och vilka material de olika laktesterna är lämpliga.

Laktester för riskbedömning av förorenade områden, 2006. Från kunskapsprogrammet Hållbar Sanering, NV Rapporter 5535, 5557 och 5558.  Föreslår en metodik för att välja, utföra och tolka laktester som verktyg i miljö- och hälsoriskbedömningar för förorenade områden. Består av:
Laktester för oorganiska ämnen, huvudrapport och underlagsrapport 1a.
Laktester för organiska ämnen och Tester för bedömning av oral biotillgänglighet vid intag av jord, underlagsrapport 2a och 2b, på engelska.
- Sammanställning av underlagsdata och användning av modeller för tolkning av laktester, underlagsrapport 3.

 

Senast uppdaterad/granskad: 2019-01-15
Hjälpte informationen dig? Ja Nej